4 veckor – still going strong

Nu har det gått fyra veckor sedan jag tog den sista prillan. Det är inte så att jag sörjer det, men det känns konstigt. Som att man tappat någonting. Vanan att ha något under läppen. Känslan av att ha dosan i vänster bakficka.

All fokus ligger just nu på att hålla nikotinsuget i schack. Kolhydrats-monstret dyker upp då och då. Ibland orkar jag stå emot, ibland inte. Så är det. Att komma på banan med kosten får jag göra helt när det finns energi nog. Just nu gör det inte det. Bara att gilla läget och se långsiktigt på det hela. Vad gör det om jag går upp lite i vikt nu, så länge jag vet hur man blir av med dom igen och att jag är kvitt snusandet? Då har jag vunnit i det långa loppet.

Min sambo håller också på att sluta. Hon har valt att trappa ned istället för mig, som gjorde en cold-turkey. Hon är nu i det läget där hon är helt utan snus och känner tydligen av det ordentligt. I alla fall märks det på humöret. Duck and cover!
Oavsett vilket metod vi valt så är förhoppningen att en ökad hälsa och bättre ekonomi kan göra att vi får längre tid tillsammans och att vi kan unna oss att göra något extra roligt varje år istället för att lägga pengarna på ett beroende.